🇸🇪 Mesures anthropométriques

BMI är ett populationsmått som fungerar dåligt på individnivå: det skiljer inte muskel från fett och tar inte hänsyn till fettets fördelning. Midjemått och midja–höftkvot förutsäger kardiometabol risk bättre, särskilt vid BMI mellan 25 och 35.

Body mass index

För personer med sydasiatiskt, kinesiskt och japanskt ursprung gäller lägre gränser: övervikt från BMI 23 och fetma från 27,5, eftersom kardiometabol risk uppträder vid lägre BMI.

BMI missleder hos idrottare med stor muskelmassa, hos äldre med förlorad muskelmassa (där normalt BMI kan dölja sarkopeni), vid ödem och ascites, samt hos personer under 18 år, där isoBMI eller percentilkurvor ska användas.

Midjemått

Mät midjan mellan nedersta revbenet och höftbenskammen, i utandningsläge, med måttbandet horisontellt och utan att komprimera huden.

Kvoter och övriga mått

Kroppssammansättning

Ideal- och doseringsvikt

Vid läkemedelsdosering behövs ofta annan vikt än den faktiska.

• Idealkroppsvikt (Devine): man 50 kg + 0,9 kg per cm över 152 cm; kvinna 45,5 kg + 0,9 kg per cm över 152 cm.
• Justerad kroppsvikt: idealvikt + 0,4 × (faktisk vikt − idealvikt). Används för aminoglykosider och vid beräkning av kreatininclearance hos obesa.
• Magert kroppsvikt används för propofol och rokuronium; faktisk vikt för suxameton och för hydrofila läkemedel med fördelning i totalt kroppsvatten.
• Kroppsyta (Mosteller): √(längd i cm × vikt i kg / 3600) m². Vuxen normal 1,6–2,0 m².

Nutritionsscreening

Ofrivillig viktförlust > 5 % på tre månader eller > 10 % på sex månader, BMI < 20 hos personer under 70 år eller < 22 över 70 år, samt nedsatt matintag utgör tillsammans grunden i de flesta screeninginstrument och bör leda till nutritionsbedömning. Se även ofrivillig viktnedgång.