Pharmacie & posologie·

🇾đŸ‡Ș Posologie de la perfusion continue de naloxone

FaststÀller naloxondroppets hastighet utifrÄn den effektiva reverserande bolusdosen.

Mis à jour 22 août 2026

Sommaire (6)
Dosering av kontinuerlig naloxoninfusion
Effektiv bolusdos (dos som hÀvde andningsdepressionen)
mg
Remplissez les champs ci-dessus pour voir le résultat.

Aide à la décision uniquement. Ne remplace pas le jugement clinique. Aucun de ces calculateurs n'a été relu et validé par un clinicien nommément identifié.

Quand l'utiliser

  • BibehĂ„lla reversering vid opioidöverdos med en lĂ„ngverkande eller depotberedd opioid efter en effektiv bolus.

Formule

Timinfusion = tvÄ tredjedelar av naloxonbolusen (mg) som ÄterstÀllde adekvat ventilation. Titrera mot andningsfrekvens.

PiĂšges et conseils

  • Var uppmĂ€rksam pĂ„ Ă„terkommande sedering nĂ€r droppet trappas ner, och pĂ„ abstinens vid överdriven titrering.

Références

  1. Goldfrank L, et al. Ann Emerg Med. 1986;15(5):566-70.

Klinisk bakgrund

Naloxon har en kort halveringstid, ofta kortare Àn den opioid som orsakade andningsdepressionen. Detta Àr sÀrskilt utmÀrkande för metadon, depotberedda morfinpreparat och fentanylanaloger, dÀr effekten kan kvarstÄ i mÄnga timmar. En engÄngsbolus naloxon hÀver andningsdepressionen för stunden, men nÀr plasmakoncentrationen av naloxon faller Äterkommer den opioidmedierade andningsdepressionen. Upprepade bolusdoser Àr en strategi, men de medför risk för svÀngningar i vakenhet och andning, med perioder av bÄde otillrÀcklig reversering och överdriven antagonism. En kontinuerlig infusion syftar till att hÄlla en stabil plasmakoncentration av naloxone som matchar eller överstiger den nivÄ som krÀvdes för initial reversering, och dÀrmed bibehÄlla adekvat ventilation utan att ge abstinens.

BerÀkning av dosering av kontinuerlig naloxoninfusion

Infusionshastigheten sÀtts utifrÄn den bolusdos som faktiskt ÄterstÀllde andningen:

Infusionshastighet (mg/tim)=23×Effektiv bolusdos (mg)\text{Infusionshastighet (mg/tim)} = \frac{2}{3} \times \text{Effektiv bolusdos (mg)}

Den effektiva bolusdosen Àr den totala ackumulerade naloxonmÀngd som krÀvdes för att hÀva andningsdepressionen och ÄterstÀlla adekvat ventilation. Om patienten exempelvis behövde 0,4 mg för att uppnÄ en andningsfrekvens pÄ över 12 per minut, blir infusionshastigheten ungefÀr 0,27 mg/tim. DÀrefter titreras hastigheten mot andningsfrekvensen, inte mot medvetandegraden.

HÀrledningen bygger pÄ en farmakokinetisk studie av Goldfrank och medarbetare, publicerad 1986 [1]. Studien genomfördes i tvÄ faser. I den första fasen fick sju patienter en intravenös bolus naloxon, varefter seriella plasmakoncentrationer mÀttes för att karakterisera eliminationsfarmakokinetiken. Naloxoneliminationen visade sig vara biexponentiell. I den andra fasen fick tio frivilliga antingen 2 mg eller 4 mg bolus följt av 1,5 mg/tim respektive 3 mg/tim infusion. Medelvolymen av distribution för den centrala kompartimentet var 0,806 ± 0,408 L/kg. En datorsimulering av de farmakokinetiska parametrarna visade att en infusion motsvarande tvÄ tredjedelar av den bolusdos som resulterade i reversering, given varje timme, bibehöll plasmakoncentrationer av naloxon som var lika med eller högre Àn de nivÄer som skulle ha föreliggit 30 minuter efter bolusdosen [1].

Tolkning i praktiken

Steg ÅtgĂ€rd
FaststÀll effektiv bolusdos Summera all naloxon som givits för att uppnÄ adekvat ventilation. Detta Àr utgÄngspunkten för berÀkningen.
RÀkna ut infusionshastighet TvÄ tredjedelar av den effektiva bolusdosen per timme.
Titrera Justera hastigheten mot andningsfrekvensen. MÄlet Àr en andningsfrekvens pÄ minst 12 per minut, inte full vakenhet.
Övervaka nedtrappning NĂ€r opioidens effekt avtar, trappa ner infusionen gradvis. Observera patienten i minst 2 timmar efter avslutad infusion för Ă„terkommande sedering.
Vid abstinens SÀnk infusionshastigheten. Abstinenssymtom (takykardi, hypertoni, agitation, diarré) indikerar överdriven antagonism, inte otillrÀcklig dosering.

Det Àr viktigt att skilja mellan att patienten Àr sederad och att patienten har andningsdepression. En opioidpÄverkad patient kan vara somlig utan att andningen Àr komprometterad. Infusionen ska titreras mot andningsfrekvens och syresÀttning, inte mot vakenhetsgrad. Att driva patienten till full vakenhet riskerar att utlösa abstinens och ökar risken för agitation och vÄrdrelaterade skador.

Validering och prestanda

Goldfranks nomogram bygger pÄ farmakokinetisk modellering frÄn ett litet material: sammanlagt 17 individer i tvÄ faser, varav tio frivilliga i den fas som genererade infusionsdata [1]. Datorsimuleringen visade att tvÄ tredjedels-regeln bibehöll adekvata plasmakoncentrationer, men studien validerade inte kliniska utfall i en verklig överdospopulation. Det finns ingen stor extern valideringsstudie som bekrÀftar att regeln förhindrar Äterkommande andningsdepression i klinisk praxis. Nomogrammet har ÀndÄ blivit en vedertagen regel vid toxicologiska centrum och i lÀroböcker i klinisk toxikologi, i brist pÄ bÀttre underlag.

I en översikt frÄn 2020 konstateras att patienter med opioidöverdos kan krÀva intensivvÄrd för naloxoninfusion, och att alla patienter som fÄtt naloxon ska observeras för Äterkommande opioideffekter [2]. Detta understryker att infusionen inte Àr en engÄngsÄtgÀrd utan krÀver kontinuerlig övervakning och titrering.

En fallserie frÄn 2026 beskriver övergÄng frÄn kontinuerlig naloxoninfusion till sublingualt buprenorfin efter opioidöverdos, vilket illustrerar att infusionen kan fungera som en brygga till mer lÄngsiktig hantering hos patienter med opioidberoende [3].

BegrÀnsningar

Nomogrammet har flera viktiga begrÀnsningar:

Avsedd population. Modellen togs fram vid en tid dÄ heroin och metadon dominerade överdoser. För fentanyl och fentanylanaloger, som har hög receptoraffinitet och ibland krÀver upprepade höga naloxondoser, kan tvÄ tredjedels-regeln underskatta behovet. För nitazener, en grupp syntetiska opioider som Àr betydligt mer potenta Àn fentanyl, Àr naloxonbehovet Ànnu mindre kartlagt, och doseringen bygger pÄ extrapolering snarare Àn evidens [4].

Frivilliga, inte patienter. Fas 2 i hÀrledningsstudien utfördes pÄ frivilliga, inte pÄ patienter med opioidöverdos. Farmakokinetiken kan skilja sig vid överdos, dÀr nedsatt perfusion, samtidig intag av andra substanser och varierande opioidhalveringstider pÄverkar bÄde naloxons distribution och det kliniska behovet.

Statisk dosering i en dynamisk situation. TvÄ tredjedels-regeln ger en startdos, men opioidens effekt avtar med tiden, medan infusionen hÄlls konstant. Detta innebÀr att patienten löper risk för överdriven antagonism och abstinens om infusionen inte trappas ner nÀr opioiden metaboliseras. OmvÀnt kan en lÄngverkande opioid ge Äterkommande andningsdepression om infusionen sÀnks för tidigt.

Barn. Nomogrammet Àr inte validerat för barn. Dosering hos barn sker utifrÄn vikt och krÀver separat bedömning.

Icke-opioid orsak. Om andningsdepressionen inte Àr opioidmedierad har naloxoninfusionen ingen plats. Bolusdosen kan ha gett en transient effekt vid blandintoxikation, och infusionen kan maskera den verkliga orsaken till andningsdepressionen.

KĂ€llor

  1. Goldfrank L, Weisman RS, Errick JK, Lo MW. A dosing nomogram for continuous infusion intravenous naloxone. Ann Emerg Med. 1986;15(5):566-70. PMID: 3963538
  2. Lavonas EJ, Dezfulian C. Impact of the Opioid Epidemic. Crit Care Clin. 2020;36(4):753-769. PMID: 32892827
  3. Spadaro A, Calello DP, Counts C m.fl. Rapid Transition From a Continuous Naloxone Infusion to Sublingual Buprenorphine After an Opioid Overdose: A Case Series. Subst Use Addict J. 2026. PMID: 40753482
  4. Stangeland M, Dale O, Skulberg AK. Nitazenes: review of comparative pharmacology and antagonist action. Clin Toxicol. 2025. PMID: 40422647
Nyckelord
naloxoneinfusionopioid overdosedrip