Hématologie & oncologie·

🇾đŸ‡Ș Posologie du cryoprĂ©cipitĂ© pour la substitution en fibrinogĂšne

Antal enheter kryoprecipitat för att nÄ ett mÄlplasmafibrinogen.

Mis à jour 22 août 2026

Sommaire (7)
Kryoprecipitatdosering för fibrinogensubstitution
Kroppsvikt
Hematokrit
%
Aktuellt fibrinogen
mg/dL
MÄlfibrinogen
mg/dL
Remplissez les champs ci-dessus pour voir le résultat.

Aide à la décision uniquement. Ne remplace pas le jugement clinique. Aucun de ces calculateurs n'a été relu et validé par un clinicien nommément identifié.

Quand l'utiliser

  • Uppskattning av kryoprecipitatdos vid hypofibrinogenemi (t.ex. massiv blödning, DIC, dilutionskoagulopati).

Formule

Plasmavolym (dL) = vikt(kg) × 70 × (1 - Hct) / 100. Fibrinogenbehov (mg) = (mĂ„l − aktuellt fibrinogen, mg/dL) × plasmavolym (dL). Enheter = fibrinogenbehov / 250 mg per enhet, avrundat uppĂ„t.

PiĂšges et conseils

  • FibrinogeninnehĂ„ll per enhet varierar (ungefĂ€r 150–250 mg); kontrollera lokal produktmĂ€rkning.
  • Poolade/aferesprodukter ger flera enkeldonatorsekvivalenter per pĂ„se.

Références

  1. Nascimento B, Goodnough LT, Levy JH. Br J Anaesth. 2014;113(6):922-34.

Klinisk bakgrund

Vid massiv blödning, disseminerad intravaskulÀr koagulation (DIC) och utspÀdningskoagulopati sjunker fibrinogen tidigt och uttalat, ofta innan andra koagulationsfaktorer nÄr kritiska nivÄer. Fibrinogen Àr den substrat som krÀvs i störst kvantitet för koagelbildning, och lÄga nivÄer korrelerar med ökad blödningsbenÀgenhet och sÀmre överlevnad vid trauma [1]. Beslutet att substituera fibrinogen Àr dÀrför centralt, men doseringen Àr komplicerad av att kryoprecipitatets fibrinogeninnehÄll varierar kraftigt mellan enheter och att patientens plasmavolym beror pÄ bÄde kroppsvikt och hematokrit. En viktbaserad formel som tar hÀnsyn till dessa faktorer ger en mer exakt dos Àn den traditionella tumregeln "tvÄ pooler till vuxen", som bygger pÄ en genomsnittlig patient och förutsÀtter ett standardiserat fibrinogeninnehÄll som sÀllan föreligger i praktiken [1].

BerÀkning av kryoprecipitatdosering

Kalkylatorn berÀknar antalet enheter kryoprecipitat som krÀvs för att nÄ ett valt mÄlfibrinogen i plasma. BerÀkningen sker i tre steg.

Först uppskattas plasmavolymen utifrÄn kroppsvikt och hematokrit:

Vplasma=vikt×70×(1−Hct)100V_{\text{plasma}} = \frac{\text{vikt} \times 70 \times (1 - \text{Hct})}{100}

dĂ€r VplasmaV_{\text{plasma}} Ă€r plasmavolymen i deciliter, vikt anges i kilogram, 70 Ă€r den uppskattade blodvolymen i mL/kg, och Hct Ă€r hematokrit som decimaltal (t.ex. 0,40). Faktorn (1−Hct)(1 - \text{Hct}) ger plasmafraktionen av den totala blodvolymen.

DÀrefter berÀknas fibrinogenbehovet:

Fibrinogenbehov=(ma˚lfibrinogen−aktuellt fibrinogen)×Vplasma\text{Fibrinogenbehov} = (\text{mĂ„lfibrinogen} - \text{aktuellt fibrinogen}) \times V_{\text{plasma}}

dÀr bÄde mÄlfibrinogen och aktuellt fibrinogen anges i mg/dL och fibrinogenbehovet fÄs i mg.

Slutligen rÀknas antalet enheter:

Enheter=⌈Fibrinogenbehov250⌉\text{Enheter} = \left\lceil \frac{\text{Fibrinogenbehov}}{250} \right\rceil

dĂ€r 250 mg Ă€r det antagna fibrinogeninnehĂ„llet per enhet kryoprecipitat och ⌈⋅⌉\lceil \cdot \rceil betecknar avrundning uppĂ„t till nĂ€rmaste heltal.

Formeln bygger pÄ en farmakokinetisk princip dÀr den förvÀntade koncentrationsökningen i plasma beror av tillförd fibrinogenmÀngd dividerad med plasmavolymen. Den vuxna blodvolymen pÄ 70 mL/kg Àr en etablerad uppskattning som anvÀnds i transfusionsmedicin och anestesiologi. Antagandet om 250 mg fibrinogen per enhet kryoprecipitat ligger inom det intervall som rapporterats i litteraturen, men Àr en idealiserad siffra. I en studie av 11 kryoprecipitatenheter frÄn samma sjukhus varierade fibrinogeninnehÄllet mellan 3,2 och 8,2 g/L, med ett genomsnitt pÄ 5,6 (1,7) g/L och en volym pÄ 35 till 40 mL per enhet, vilket gav ett medelvÀrde av 195,3 (58,3) mg per enhet [1]. Den i kalkylatorn anvÀnda siffran 250 mg/enhet ligger alltsÄ i övre delen av det observerade spannet och kan leda till en nÄgot för lÄg dosberÀkning om det lokala innehÄllet Àr lÀgre.

Tolkning i praktiken

Resultatet anger det antal enskilda kryoprecipitatenheter som teoretiskt behövs för att nÄ mÄlfibrinogen. I klinisk praktik ges kryoprecipitat vanligen som poolerade enheter, oftast fem enheter per pÄse. En berÀkning pÄ tio enheter motsvarar sÄledes tvÄ pooler.

Valet av mÄlfibrinogen beror pÄ klinisk kontext:

Klinisk situation Rekommenderat mÄlfibrinogen Kommentar
AllmÀn blödning, trauma 150 mg/dL (1,5 g/L) EuropÀiska traumariktlinjer rekommenderar substitution vid fibrinogen under 1,5 till 2,0 g/L [1]
Obstetrisk blödning 200 mg/dL (2,0 g/L) Fysiologiskt förhöjt fibrinogen under graviditet; tröskeln för svÄr postpartumblödning Àr lÀgre Àn hos icke-gravida [1]
HjÀrtkirurgi 150 till 200 mg/dL MÄlet styrs av viskoelastisk testning (FIBTEM) och klinisk blödning [1]

Efter substitution bör fibrinogen mÀtas pÄ nytt. Den förvÀntade ökningen Àr lÀgre Àn formeln förutspÄr, eftersom pÄgÄende konsumtion, blödning och ojÀmn fördelning i plasma reducerar den faktiska Ätervinningen. I en studie av patienter som genomgick aortakirurgi med djup hypotermi och cirkulationsstopp var den in vivo-Ätervinningen av fibrinogen efter kryoprecipitat 61,6 %, det vill sÀga att den observerade ökningen i plasma var drygt hÀlften av den teoretiskt berÀknade [1]. En patient som enligt formeln borde öka med 100 mg/dL kan alltsÄ i praktiken öka med cirka 60 mg/dL.

Validering och prestanda

Doseringsformeln Àr en teoretisk berÀkning som inte har validerats i prospektiva kliniska studier med systematisk jÀmförelse mellan berÀknad och uppmÀtt fibrinogenökning. De data som finns kommer frÄn observationsstudier i specifika kliniska sammanhang.

I traumapopulationen visade en studie av Rourke och medarbetare att patienter som fick tvÄ pooler kryoprecipitat (standarddos i Storbritannien) bibehöll sitt fibrinogenvÀrde under fortsatt transfusion, men skillnaden mot patienter som inte fick kryoprecipitat var inte signifikant [1]. En militÀr observationsstudie fann att ett högt förhÄllande mellan tillfört fibrinogen och erytrocyttransfusion (minst 0,2 g fibrinogen per enhet erytrocyter) var oberoende associerat med förbÀttrad överlevnad till utskrivning [1]. En sekundÀranalys av PROMMTT-studien, som inkluderade 1238 traumapatienter, fann dock inget samband mellan kryoprecipitat och sjukhusdödlighet efter justering för confounders, men majoriteten av patienterna fick inte kryoprecipitat alls [1].

En systematisk översikt frÄn 2026 identifierade 134 studier om fibrinogensubstitution, varav 61 var randomiserade. Endast 13 % av dessa utvÀrderade kryoprecipitat, medan 87 % utvÀrderade fibrinogenkoncentrat. Studierna rapporterade dosering, tidpunkt och definitioner av hypofibrinogenemi inkonsekvent, vilket försvÄrar evidensbaserade doseringsrekommendationer [2]. En tidigare översikt frÄn 2020 konstaterade att data om kryoprecipitats kliniska effektivitet Àr begrÀnsade och att fÄ prospektiva randomiserade studier har utförts [3].

Sammantaget innebÀr detta att formeln ger en rationell utgÄngspunkt för dosering, men att den faktiska fibrinogenökningen varierar betydligt pÄ grund av tre faktorer: varierande fibrinogeninnehÄll per enhet, pÄgÄende konsumtion vid aktiv blödning, och individuell farmakokinetik.

BegrÀnsningar

Formeln gÀller inte för barn med betydligt avvikande blodvolym per kilogram. Den vuxna blodvolymen pÄ 70 mL/kg Àr förhöjd hos nyfödda (cirka 80 till 85 mL/kg) och kan vara lÀgre hos Àldre patienter med reducerad cirkulerande volym. Vid extrem obesitas leder anvÀndning av faktisk kroppsvikt till en överskattning av plasmavolymen, och ideal kroppsvikt kan vara mer lÀmpligt.

Antagandet om 250 mg fibrinogen per enhet Àr en idealiserad siffra. Det verkliga innehÄllet varierar mellan ungefÀr 150 och 250 mg per enhet beroende pÄ donatorvariation och tillagningsmetod [1]. Vid poolade eller aferesbaserade produkter kan en pÄse innehÄlla flera enkeldonatorsekvivalenter, vilket gör enhetsbegreppet förvirrande om inte produktmÀrkningen kontrolleras. Lokal verifiering av fibrinogeninnehÄllet per enhet Àr nödvÀndig för att formeln ska ge en tillförlitlig dos.

Vid aktiv massiv blödning Àr den kontinuerliga förlusten av fibrinogen betydande, och en dos som teoretiskt skulle nÄ mÄlfibrinogen kan vara otillrÀcklig redan vid nÀsta mÀtning. Formeln bör dÀrför ses som en initial dosberÀkning som mÄste följas av upprepade mÀtningar och titrering.

Kryoprecipitat Àr en pooled produkt som inte genomgÄr patogenreduktion. SÀkerhetsrisker inkluderar överföring av blodburna patogener och transfusionsrelaterad akut lungskada (TRALI) [1]. I flera europeiska lÀnder har kryoprecipitat dÀrför dragits tillbaka till förmÄn för fibrinogenkoncentrat.

Svensk kontext

I Sverige har fibrinogenkoncentrat (Riastap) varit tillgÀngligt och anvÀnds som förstahandsval för fibrinogensubstitution vid förvÀrvad hypofibrinogenemi, i linje med utvecklingen i flera andra europeiska lÀnder. Kryoprecipitat kan finnas kvar vid vissa blodcentraler men anvÀnds i begrÀnsad omfattning. Vid övergÄng till fibrinogenkoncentrat gÀller en annan doseringslogik: koncentratet har ett standardiserat fibrinogeninnehÄll (vanligen 1 g per injektionsflaska) och doseras utifrÄn mg/kg kroppsvikt snarare Àn antal enheter. Den farmakokinetiska principen Àr densamma, men osÀkerheten i fibrinogeninnehÄll per dos Àr betydligt mindre.

KĂ€llor

  1. Nascimento B, Goodnough LT, Levy JH. Cryoprecipitate therapy. British Journal of Anaesthesia 2014;113(6):922–934. PMID: 24972790
  2. Hess AS, White SK, Crowe EP m.fl. The clinical use of cryoprecipitate and fibrinogen concentrate: A scoping review. Transfusion 2026;66(7):1424–1437. PMID: 42157610
  3. Nascimento B, Levy JH, Tien H m.fl. Cryoprecipitate transfusion in bleeding patients. CJEM 2020;22(S2):S4–S11. PMID: 33084562
Nyckelord
cryoprecipitatefibrinogentransfusion