🇾đŸ‡Ș Ponction d'ascite

Diagnostisk och terapeutisk paracentes, albuminsubstitution och SAAG-tolkning.

Sommaire (15)

Den vanligaste missen vid ascitestappning Àr att den inte görs. Varje patient som lÀggs in med ascites ska genomgÄ diagnostisk paracentes, eftersom spontan bakteriell peritonit ofta saknar buksmÀrta och peritonitstatus och i stÀllet visar sig som encefalopati, njursvikt eller enbart försÀmring. SjÀlva ingreppet Àr enkelt: ultraljud för att hitta vÀtskan, insticksstÀlle i vÀnster nedre kvadrant lateralt om rektusskidan, och celltal plus albumin pÄ provet.

Indikationer

Diagnostisk paracentes:

  • NyupptĂ€ckt ascites — alltid.
  • Varje inlĂ€ggning av en patient med kĂ€nd ascites.
  • Klinisk försĂ€mring hos cirrospatient med ascites: feber, buksmĂ€rta, encefalopati, stigande kreatinin, gastrointestinal blödning, leukocytos eller acidos.
  • MisstĂ€nkt malignitet, tuberkulös peritonit eller pankreasascites.

Terapeutisk paracentes:

  • SpĂ€nd ascites med bukobehag, tidig mĂ€ttnad eller andningspĂ„verkan.
  • DiuretikarefraktĂ€r eller diuretikaintolerant ascites, som Ă„terkommande behandling.

Kontraindikationer

Absoluta kontraindikationer saknas i praktiken; misstÀnkt spontan bakteriell peritonit vÀger tyngre Àn en avvikande koagulationsprofil. Undvik eller modifiera vid:

Situation HandlÀggning
Disseminerad intravasal koagulation eller kliniskt manifest blödning AvstÄ tills tillstÄndet korrigerats
Uttalad koagulopati eller trombocytopeni RutinmĂ€ssig plasma eller trombocyter behövs inte — PK(INR) förutsĂ€ger inte blödningsrisken vid paracentes. Följ lokalt PM
Ileus med utspÀnda tarmslyngor Ultraljudsledning obligat; vÀlj annan punkt
Ärr, brĂ„ck eller synliga bukvĂ€ggskollateraler (caput medusae) Punktera minst nĂ„gra centimeter dĂ€rifrĂ„n
Fylld urinblÄsa LÄt patienten kissa, eller kateterisera, före punktion
Graviditet, tidigare omfattande bukkirurgi Ultraljudsledning; vÀlj ny punkt vid tveksamhet
Cellulit över insticksstÀllet Byt punktionsstÀlle

Förberedelser och utrustning

  • Ultraljud med curved array-prob.
  • Steril tvĂ€tt (klorhexidinsprit 5 mg/mL), sterila handskar, hĂ„lduk; full steril klĂ€dsel vid terapeutisk tappning med kvarliggande kateter.
  • Lidokain 10 mg/mL, 5–10 mL, 25 G för hudkvaddel och 21 G för djupare lager.
  • Diagnostisk tappning: 21–22 G kanyl, 20 mL och 50 mL sprutor.
  • Terapeutisk tappning: kommersiellt paracentesset eller kateter över nĂ„l, 16–18 G, kopplad till slang och uppsamlingsdunk.
  • Provrör: EDTA-rör för celltal, serumrör för albumin, protein och LDH, samt tvĂ„ blododlingsflaskor (aerob och anaerob) som ympas vid sĂ€ngkanten.
  • Albuminlösning 200 mg/mL vid planerad storvolymstappning.
  • Blodprov samtidigt: S-albumin Ă€r obligat för att kunna rĂ€kna ut SAAG.

Patienten ligger pÄ rygg, gÀrna med lÀtt rotation mot vÀnster sida sÄ att vÀtskan samlas i vÀnster flank. LÄt patienten tömma blÄsan först.

UtspÀnd buk sedd framifrÄn med naveln, rektusmusklernas laterala kanter och höftbenstaggarna synliga, och ett markerat insticksstÀlle i vÀnster nedre kvadrant dÀr ultraljudsprob och nÄl ligger an
Figur 1. InsticksstĂ€llet vid ascitestappning ligger i vĂ€nster nedre kvadrant, cirka 3–5 cm uppĂ„t och inĂ„t frĂ„n spina iliaca anterior superior och tydligt lateralt om m. rectus abdominis laterala kant. Ultraljudsproben anvĂ€nds omedelbart före punktionen för att bekrĂ€fta vĂ€tskedjupet och utesluta tarm i nĂ„lens vĂ€g.

Genomförande

Val av insticksstÀlle

VĂ€nster nedre kvadrant Ă€r förstahandsval: bukvĂ€ggen Ă€r dĂ€r tunnare Ă€n till höger, och colon descendens Ă€r fixerad, medan caekum till höger Ă€r rörligt och ofta gasfyllt. Punkten ligger cirka 3–5 cm uppĂ„t och inĂ„t frĂ„n spina iliaca anterior superior och lateralt om m. rectus abdominis laterala kant — dĂ€r undviks a. epigastrica inferior, som löper pĂ„ rektusmuskelns baksida lĂ€ngs dess laterala kant och Ă€r den vanligaste kĂ€llan till allvarlig blödning efter paracentes.

Medellinjen 2 cm nedanför naveln Àr ett alternativ i den kÀrlfattiga linea alba, men förutsÀtter tom urinblÄsa och anvÀnds sÀllan vid stor ascites.

TvÀrsnitt genom nedre bukvÀggen med rektusmusklerna i mitten, epigastrikakÀrlen lÀngs deras laterala kanter, och en punktionsnÄl som förs in lateralt om rektusskidan genom de platta bukvÀggsmusklerna ned i ascitesvÀtskan
Figur 2. TvÀrsnitt genom nedre bukvÀggen. A. epigastrica inferior med sina vener ligger pÄ baksidan av m. rectus abdominis lÀngs muskelns laterala kant. PunktionsnÄlen förs dÀrför in tydligt lateralt om rektusskidan och passerar hud, subkutant fett, m. obliquus externus, m. obliquus internus, m. transversus abdominis, fascia transversalis och peritoneum innan spetsen nÄr ascitesvÀtskan mellan tarmslyngorna.

Diagnostisk paracentes

  1. Skanna vĂ€nster nedre kvadrant. Verifiera minst 2–3 cm fritt vĂ€tskedjup utan tarm i nĂ„lens vĂ€g och mĂ€t avstĂ„ndet hud–peritoneum.
  2. Markera punkten. Steril tvÀtt och avtÀckning.
  3. Bedöva hud och bukvÀgg ned till peritoneum; aspirera under framförandet.
  4. AnvÀnd Z-teknik: dra huden 2 cm Ät sidan med den fria handen, för in nÄlen, och slÀpp huden nÀr nÄlen dras ut. Kanalerna i hud och peritoneum hamnar dÄ förskjutna och lÀckage efterÄt blir mindre vanligt.
  5. För in nÄlen lÄngsamt, i smÄ steg, med kontinuerlig aspiration. Ett tydligt genombrottsmotstÄnd följt av vÀtska i sprutan betyder att peritoneum passerats.
  6. Aspirera 30–50 mL. Fördela pĂ„ rören och ympa blododlingsflaskorna direkt vid sĂ€ngkanten, 10 mL i vardera — det ökar det bakteriologiska utbytet avsevĂ€rt jĂ€mfört med rör som skickas till laboratoriet.
  7. Dra ut nÄlen, komprimera kort och lÀgg förband.

Terapeutisk (storvolyms-) paracentes

  1. Lokalisera och bedöva som ovan.
  2. För in katetern över nĂ„l eller enligt Seldingerteknik och avlĂ€gsna stiletten sĂ„ snart vĂ€tska kommer. LĂ„t aldrig en stĂ„lkanyl ligga kvar — tarmen kan skadas nĂ€r bukvĂ€ggen faller ihop.
  3. Anslut slang och uppsamlingskÀrl. VÀtskan rinner i regel med bukens eget tryck; lÄt patienten rotera lÀtt mot punktionssidan nÀr flödet avtar.
  4. Tappa tills vĂ€tskeflödet upphör. Det finns ingen övre volymgrĂ€ns sĂ„ lĂ€nge albumin ges — hela mĂ€ngden kan tömmas vid ett tillfĂ€lle.
  5. Följ blodtryck och puls under tappningen.
  6. Dra katetern, lÀgg tryckförband. Ett stomiförband eller pÄse kan behövas vid efterlÀckage.

Albuminsubstitution

Vid tappning av mer Ă€n 5 liter ska albumin ges för att förebygga paracentesinducerad cirkulationsdysfunktion — en hypovolem, vasodilaterad reaktion inom det första dygnet som ökar risken för hyponatremi, hepatorenalt syndrom och död.

Tappad volym Substitution
Under 5 liter Albumin behövs i regel inte
Över 5 liter 6–8 g albumin per tappad liter, givet under eller direkt efter tappningen

Med albuminlösning 200 mg/mL innehĂ„ller 100 mL 20 g albumin. En tappning pĂ„ 10 liter motsvarar alltsĂ„ cirka 60–80 g, det vill sĂ€ga 300–400 mL av 200 mg/mL-lösningen. Syntetiska plasmaexpandrar Ă€r inte likvĂ€rdiga och rekommenderas inte i denna situation.

Tolkning

SAAG — serum-ascites albumingradient

flowchart TD
  A[SAAG = S-albumin minus ascites-albumin] --> B{SAAG 11 g/L eller mer?}
  B -- Ja --> C[Portal hypertension]
  C --> D{Totalprotein i ascites?}
  D -- Under 25 g/L --> E[Levercirros, akut leversvikt, massiva levermetastaser]
  D -- 25 g/L eller mer --> F[HjÀrtsvikt, konstriktiv perikardit, Budd-Chiari]
  B -- Nej --> G[Ingen portal hypertension]
  G --> H[Peritoneal karcinos, tuberkulös peritonit, pankreasascites, nefrotiskt syndrom, serosit]

SAAG rĂ€knas ut pĂ„ prover tagna vid samma tillfĂ€lle. Gradienten skiljer portal hypertension frĂ„n övriga orsaker med hög trĂ€ffsĂ€kerhet och pĂ„verkas inte av diuretikabehandling. Ett lĂ„gt albumin i ascites Ă€r inte samma sak som lĂ„g SAAG — det Ă€r skillnaden mot serum som gĂ€ller.

Spontan bakteriell peritonit

Diagnosen stĂ€lls pĂ„ polymorfnukleĂ€ra celler i ascites — 250 × 10⁶/L eller mer — oberoende av odlingssvar. Antibiotika sĂ€tts in pĂ„ celltalet; ungefĂ€r hĂ€lften av fallen Ă€r odlingsnegativa.

  • Vid blodtillblandad ascites: dra av 1 polymorfnukleĂ€r cell per 250 erytrocyter innan grĂ€nsen tillĂ€mpas.
  • Fler Ă€n en bakterieart i odlingen, mycket högt celltal, glukos under 2,8 mmol/L, protein över 10 g/L eller LDH över serumnivĂ„ talar för sekundĂ€r bakteriell peritonit — en kirurgisk diagnos som krĂ€ver datortomografi, inte bara antibiotika.
  • Antibiotikaval och doser följer lokalt PM; i Sverige anvĂ€nds vanligen cefotaxim intravenöst som förstahandsval.
  • Albumin utöver antibiotika minskar risken för hepatorenalt syndrom och död vid spontan bakteriell peritonit: 1,5 g/kg första dygnet och 1 g/kg dag tre.

Övriga analyser

Analys Kommentar
Celltal och differentialrÀkning (EDTA-rör) Grundanalysen; skickas omgÄende
Albumin (samt samtidigt S-albumin) För SAAG
Totalprotein Skiljer kardiell frÄn cirrotisk ascites; vÀrde under 15 g/L identifierar hög risk för spontan bakteriell peritonit
Odling i blododlingsflaskor Ympas vid sÀngkanten
Cytologi Vid malignitetsmisstanke; krÀver stor volym och upprepade prov
Amylas Kraftigt förhöjt vid pankreasascites
Triglycerider Vid mjölkig vÀtska (chylös ascites)
Mykobakterieodling, PCR, adenosindeaminas Vid misstÀnkt tuberkulös peritonit; lÄg sensitivitet, laparoskopi med biopsi ger högre utbyte

Komplikationer

Komplikation Kommentar
KvarstÄende vÀtskelÀckage frÄn insticksstÀllet Vanligast; motverkas av Z-teknik
BukvÀggshematom Oftast beskedligt
Hemoperitoneum efter skada pÄ a. epigastrica inferior Allvarligast; undviks genom insticksstÀlle lateralt om rektusskidan
Tarmperforation SĂ€llsynt; ökad risk vid ileus och adherenser — ultraljud före punktion
Infektion i bukvÀggen eller iatrogen peritonit Sterilteknik
Paracentesinducerad cirkulationsdysfunktion Efter storvolymstappning utan albumin
Hyponatremi och njursvikt Följ elektrolyter och kreatinin efter stora tappningar

EftervÄrd och uppföljning

  • Kontrollera blodtryck och puls efter tappning; följ natrium och kreatinin dagen efter en storvolymstappning.
  • Vid efterlĂ€ckage: tryckförband, stomipĂ„se över insticksstĂ€llet och sidolĂ€ge med punktionsstĂ€llet uppĂ„t. Enstaka sutur kan behövas vid ihĂ„llande lĂ€ckage.
  • Behandla grundsjukdomen: saltrestriktion till cirka 5–6 g koksalt per dygn och diuretika (spironolakton med tillĂ€gg av furosemid) Ă€r basen vid cirrosascites. VĂ€tskerestriktion behövs bara vid hyponatremi.
  • SĂ€tt ut NSAID, och var restriktiv med betablockerare i höga doser och med ACE-hĂ€mmare och ARB vid refraktĂ€r ascites och lĂ„gt blodtryck.
  • ÖvervĂ€g profylaktisk antibiotika vid genomgĂ„ngen spontan bakteriell peritonit och vid mycket lĂ„gt proteininnehĂ„ll i ascites, enligt lokalt PM.
  • Vid upprepad behov av storvolymstappning: remittera för stĂ€llningstagande till TIPS och levertransplantationsutredning.

Vanliga fallgropar

  • Att inte tappa alls. Utebliven diagnostisk paracentes vid inlĂ€ggning Ă€r den enskilt vanligaste och allvarligaste bristen.
  • InsticksstĂ€lle genom rektusskidan i stĂ€llet för lateralt om den — direkt över a. epigastrica inferior.
  • Punktion i höger nedre kvadrant dĂ€r gasfyllt caekum ofta ligger i vĂ€gen.
  • Punktion genom Ă€rr eller synliga kollateraler.
  • Glömt samtidigt S-albumin — SAAG gĂ„r dĂ„ inte att berĂ€kna.
  • Odling skickad i rör i stĂ€llet för ympad i blododlingsflaskor vid sĂ€ngkanten.
  • Att avvakta odlingssvar innan antibiotika sĂ€tts in vid polymorfnukleĂ€ra celler över 250 × 10⁶/L.
  • Storvolymstappning utan albumin.
  • Plasma eller trombocyter rutinmĂ€ssigt före paracentes hos cirrospatient utan aktiv blödning.
  • Att missa sekundĂ€r peritonit och behandla en kirurgisk buk med enbart antibiotika.

Auteurs

EBM AI
Evidensbaserad AI-agent

Mis à jour 22 août 2026